Vardag Helg & Tankar

Tjenahej på er!
Hoppas de är bra med er, här blir de bara bättre. Smärtan har nästan försvunnit helt från förlossningen, känns underbart även om de är lite kvar :-)

Försöker att inte tänka så mycket på förlossningen, den var hemsk. Även barnmorskerna sa att de var en väldigt svår och jobbig förlossning och absolut inget jag ska tänka tillbaka på om en till liten knodd kommer! Tror de kommer vara lite svårt att inte tänka på de då eftersom de bara är en jag upplevt och den blev som den blev. Men världens underbaraste lilla ängel kom ut, så trots de är de helt klart värt de :-)

Idag har jag och min lillkille varit på bvc! Roligt att se hur mycket han växer, nu två veckor och två dagar gammal väger han 4440g och är 56cm lång! Ingen liten kille här inte ;-) Så nu behöver jag inte oroa mig för att han inte får i sig tillräckligt :-)

Nu ska jag slänga i mig ipren mot huvudvärken! Sen kommer Hugos farföräldrar förbi på en snabbfika! ;-)

Godmoorgon! :-D

Vaknar upp helt utvilad, kan inte ens förklara hur skönt de är efter två nätter av en konstant hungrig liten knodd! Men idag eller inatt åt han som han gjort alla nätter sen han kom, underbart! ;-)

Igår var Angelica, Phillipe, Jonas och Michis här, super kul när man inte ses så ofta :-) Sen kom Angelica med en söt tröja och ett par gulliga strumpor till Hugo :-)
Nu blir de frukost och en dusch sen ner till Madde, Addes syster för att ta en promenade ner till port73! Sen kommer Gurra också, så han får träffa sin Gudson :-)

Hitills har nog detta varit den mest vakna natten. Mitt älskade matvrak, han älskar att äta ;-)
Tror vi fick ihop 3 timmar sömn i natt! Men dock finns de ju nyblivna föräldrar som har de ännu värre, så än är vi lyckligt lottade ;-) Nu när Hugo fått både sin mamma och pappa att gå upp ur sängen så självklart får han lust att sova :-) Haha så nu lär han sova som en stock ett par timmar, med mat emellanåt ;-)

Jag har i alla fall hunnit med en dusch, super skönt! Sen lite frukost och betalat alla räkningar. Det där sist nämnda är ju aldrig så värst roligt, men jävligt skönt att ha de gjort :-) Nu är älsklingen och storhandlar och jag och lillkillen sitter här, eller ja han sover i famnen. MYS ♥

Sådära efter en väldigt lugn förmiddag med en lugn och nöjd skitunge åkte vi hem till Addes syster som hade kalas för sitt älsta barn som fyllt nio :-) Så eftermiddgen har spenderats med farmor, fastrar och kusiner! Och Hugo har varit super duktig.. Och hungrig stup i kvarten ;-) Riktigt matvrak!

Nu ligger han och käkar igen efter de ska jag och hjärtat försöka hinna med lite middag och sen blir de mys resten av kvällen :-)

Godmorgon! :-)

Hoppas de är bra med er här är de toppen! Och har nog världens mest morgontrötta son, helt underbart :-) Vi får sova från tolv tiden ända fram till 9,10.00! Så får väcka honom där emellan så han får i sig lite mat. Men de skulle ju inte förvåna mig om dessa underbara nätter och mornar försvinner när han blir lite äldre ;-)
Så passar på och njuter nu!

Halloj! :-)

Nu närmar helgen sitt slut, inte för att de blir så mycket skillnad nu när jag är mammaledig och Adde är hemma en vecka till :-) Idag har Hugos faster och farmor med familjer varit här på en fika. Trevligt :-) Sen fick han en jätte mysig filt av farmor och Nisse, så nu kommer han kunna ligga kanon mysigt i famnen ikväll när vi kollar på Big Brother! :-)

Hallojsan!
Min ängel sover som en stock så passar på att blogga lite. Här är allt bara bra och smärtan och blödnigarna minskar hela tiden. Så skönt, förhoppningsvis kan man känna sig mänsklig snart igen! Även fast förlossningen var skit jobbig och otroligt påfrestande så skulle jag inte tvivla en sekund på att göra om de. För de är värt precis allt! Även om jag ville åka hem mitt i allt krystande haha;-)
Om ett par timmar har de gått en hel vecka sen vi åkte in till SÖS, känns inte alls som de gått så många dagar. Underbart!

Idag blir de i alla fall att bara fortsätta vårt helg mys, första helgen då vi är tre <3

https://cdn1.cdnme.se/cdn/6-1/818816/images/2012/pic_189983038.jpg" class="image">

Halloj! :-)

Hur är de med er? Här är de som de ska, trött och lycklig!:-) Men måste erkänna att min guldklimp är otroligt snäll. Sovit som en stock hela natten!
Imorse åkte vi in till sös igen, sisa kontrollen :-) Dem ville kolla hans höfter och väga honom. Nu ligger han på 3820g så nu märker man att mjölken kommit igång! :-)

Nu blir de mys med mina favorit killar! :-)

Hoppas de är bra med er :-) Här är de toppen! Fast har fortfarande väldigt ont och blöder mycket. Dock kommer jag ju blöda ett bra tag framöver men jag hoppas smärtan lägger sig lite i alla fall :-)

Allting har funkat jätte bra sen vi kom hem i måndags kväll. Så otroligt skönt att vi fick komma hem redan efter ett dygn. Dem ville ju självklart att vi skulle stanna ett par dygn, men jag höll på att bli galen där och de var jag inte ensam om haha ;-) Familjerummet var hemskt, ett rum med två sängar. Så nu hemma är först man kan börja vila ut och slappna av :-) Men idag blir de tillbaka till SÖS så dem kan ta blodprov och kolla hörseln på lillkillen som inte kan göras innan bebisen blivit 3 dagar gammal och det blir han ju faktiskt idag :-)

Hej på er! :-)
Tänkte uppdatera er lite om vad som hänt sen sist ;-) Vår älskade son har kommit till världen! ♥
Som i sista inlägget skrev jag att värkarna börjat komma smått i fredags och hoppades så otroligt att de skulle leda någonstans. Hade ju trots allt gått över tiden med tio dagar, och längtan var otrolig!

Värkarna blev i alla fall värre och intesivar ju mer dagen gick...Men trots de blev dem inte riktigt regelbundna, tiden mellan dem var för lång. Men till slut trodde vi båda att de var dax. Så hjärtat ringde efter sjutss och vi åkte in till SÖS runt 23.00 var vi där inne. Väl där inne hände de som jag inte först trodde var sant, värkarna avtog. Hade jag gått en hel jävla dag och kvidit av smärta för att de ska avta? Vid 04.00 valde jag att jag ville åka hem och invänta värkarna istället för att ligga i ett förlossningsrum. Tydligen är de jätte vanligt att värkarna avtar när man åker in första gången, speciellt för förstföderskor. När vi väl är hemma igen startar dem igen!
Typiskt att dem kom tillbaka nu tänkte jag, Så de blev inte mycket sömn, knappt någon alls.

Dagen efter Så gick jag i stort sätt hela dagen med värkar till och från, kraftigare och svagare. Fram och tillbaka hela tiden. Mot eftermiddagen blev dem värre och mer intensviare. Men jag försökte så gott jag kunde att inte tänka på de, för vad skulle jag in och göra när jag var helt säker på att jag skulle få vända igen haha :-)

Jag badade, duschade använde vetekudden och tog alvedon i omgångar. Inget hjälpte. Älsklingen min hade lite smått panik där tror jag eftersom jag vägarde åka. Jag skulle bada ännu en gång trots att värkarna kom med 3-4 mins mellanrum. Dem kom tätare och var kraftigare, men nehä då jag skulle vara hemma. Jag hade till och med fått för mig att föda hemma eftersom jag var så jävla arg på varenda barnmorska som bara lät mig åka hem. Men tillslut vart jag näst intill tvingad av hjärtat och även barnmorskorna på SÖS. Så tillslut gav jag med mig och vi åkte in! :-)

Jag var så nervös att dem där förbannade värkarna skulle avta igen, jag visste att jag aldrig skulle klara av en natt till som den förra. Vi skrevs in 22.00, strax där efter kom barnmorskan och undersköterskan och kollade och gjorde allt de vanliga. Sen sa dem att jag hade några alternativ, att bli nerdrogad för att få sova och hoppas på ännu mer värkar, eller att få ryggbedövningen, värkestimmulerande-dropp och få bli igångsatt. ÄNTLIGEN tänkte jag! Valde självklart att få bli igångsatt redan på en gång. Jag orkade verkligen inte mer.

Dem fixade och ordnade, jag led men var överlycklig över att något var på gång, och otroligt glad över att ha mitt hjärta vid mig hela tiden. Ett otroligt stöd som jag aldrig skulle klarat mig utan. Timmarna gick, och helt plötsligt känner jag inte rumpan eller mina ben, det visade sig att ryggbedövningen hamnat i en liten "ficka" och inte bedövade rätt.
Så dem fick göra om de.

Hade heller inte kunnat behålla någon mat eller vätska så fick något slags sockerdropp, så jag skulle få lite energi. Sen skulle jag försöka få i mig lite jucie, gick lika bra ner som upp så älsklingen vart halvt nerspydd haha ;-)

När de hade hunnit blivit Söndag 12.02.12 kl 10.44 var jag öppen 7cm, men redan 11.20 var jag öppen 10 och ville börja krysta. Jag fick inte riktigt än, jag var förjävla arg och hade lust att döda varenda människa i rummet. Dock var värkarna inte tillräckligt effektiva trots droppet så efter många om och men när jag var helt slut och absolut inte klarade mer fick dem kalla på läkare och sen hjälpa till med sugklocka. Tillslut kom vår ögonsten kl 13.46, jag var överlycklig. Och de bästa var att all smärta bara försvann, okej itne de bästa. Det bästa var att han äntligen var här ute med oss ♥

Det var en jobbig, ganska svår och förjävlig hel. Men gud så värt det! Finns inga ord för hur lyckliga vi är nu.
Dem närmsta dagarna ska vi bara använda till att vila upp oss, mysa, och lära känna våran krabat ♥


Precis alldeles nyfödd, bara någon minut gammal ♥


Världens bästa pappa och älskade son ♥


Hugo ♥


Våran "lilla" krabat ♥


♥ ♥ ♥

Hej på er!
Igår kom ju som jag sa tidigare den förjävliga "mensvärken" under natten. Den höll i sig hela dagen och sitter fortfarande i, vid 15:08 igår kom första värken. Inte så farligt tänkte jag så har de ju hållt på fram o tillbaka i över en veckas tid. Så mer tänkte jag inte på de.

Men redan ett par minuter efter kom nästa och nästa och nästa. Äntligen kanske något var på gång! När jag hållt på i 6 timmar med värkarna som var näst intill outhärdliga ringer jag SÖS men eftersom värkarna inte kom regelbundet tyckte dem att de var bättre att fortsätta hemma tills jag verkligen inte orkade mer. Redan vid elva tiden åker vi in, hela tiden har värkarna kommit med kort mellanrum. Men när vi väl är där inne på förlossningen avtar de. Jag trodde inte att de var sant!

Dom kopplade på alla deras sladdar och grejer för att mäta en kurva på hjärtslag och värkar. Lillkillen hade somnat, inte så konstigt så som han jobbat på hela dagen, men förjävligt!

Mitt blodtryck hade även blivit högt så dem beslutade sig för att ta massa prover och kolla om jag ens var öppen. Och de var jag, 2 hela cm. Inte mycket mot 10 cm men de är i alla fall en början och enligt dem har jag kommit in i själva förlossningssrbetet men de kan ta tid. Timmar eller dygn kan man inte svara på men de är i alla fall på gång! Plus att under gyn-undersökningen så kände dem på hans huvud. Så långt ner är han och de är ju något positivt :-) Nu ska han bara orka den sista biten :-)

Vid 04.00 valde jag ändå att åka hem och invänta att värkarna blir regelbundna, fick med mig morfintabletter för att kanske kunna sova. Och de har jag inte lyckats med, slumrat till mellan värkarna men inget långvarit.

Har nu idag fortfarande ont, de går inte att beskriva. Kvider av smärta och inget hjälper. Ligger just nu i ett kokhett bad, dock hjälper de bara för stunden. Fast trots all smärta så längtar jag bara efter mer, och att de äntligen ska vara dax och sätta igång på riktigt :-)

Godmorgon!
Hur hoppas allt är finfint med er! :-)
Här rullar de på som vanligt i stort sätt, dock är jag fortfarande hängig, men huvudvärken är borta idag, SKÖNT.
Men istället vaknar jag runt 04.00 i natt med "menssmärtor" värre än förr, och de har suttit i sen dess. Och blir kraftigare stundvis. Man kan ju hoppas att de leder någon vart, men jag blir inte förvånad om de inte gör de :-) Våran krabat är envis och de känns som han kommer vara de ända fram till Onsdag då han inte har något val :-)

Så nu har ja varit på mitt allra sista besök på MVC...för den här gången ;-) haha
Allt såg jätte bra ut och han ligger bra långt ner så de är bara att vänta, de kan ske när som helst! Även om jag har lite svårt att tro på de just nu haha, fick i alla fall en tid på SÖS på måndag den 13e kl 9.00. Dem tyckte att jag kunde vänta över helgen också...lätt för dem att säga tänkte jag men men de blir i alla fall inte längre till igångsättningen som tur är. Så på måndag morgon blir de en kontroll, ultraljud, kolla fostervatten osv. Sen beroende på hur de ser ut bestämmer dem om dem sätter dropp på en gång eller låter mig åka hem och komma tillbaka på Onsdag morgon :-)
Förhoppningsvis är han redan ute då!

Har hunnit med att slänga i färg i håret med, utväxten var ju inte liten kan man säga!
Så nu är jag brunett igen :-) Blev helt okej, sen blir de att slinga mer o mer fram till sommaren :-)


En gammal bild, men ser ungefär likadan ut i håret :-) Är för lat för att leta fram kameran som ligger nerpackad i väskan som ska med till BB, och mobilen lever sitt egna liv idag -.-

Hoppas de är bra med er, här är de bra just nu i alla fall. Haft de nästintill förjävligt det senaste dygnet, men haha värre vill jag ju ha de! Så klaga ska jag inte;-)
Det började i Tisdagskväll efter middagen, då kom dem två första värkarna med inte allt för långt mellanrum. Självklart börjar man hoppas på att äntligen kanske han vill ut, men han knappt tänka tanken så var de över, dock kom "menssmärtorna" i ryggen och ner mot ljumskarna, jag trodde ett tag att det inte kunde bli värre. Sen Höll de på hela natten, och det gjorde att det inte gick att sova.

Sen på morgonen igår vid 7.00 tiden gick jag upp, fortsatte gå runt här hemma eftersom det ska få bebisen att tryckas ner mer och mer. Då kom en till värk runt 9-10.00, självklart hoppades jag på samma sak igen. Att nu kanske de fortsätter och kommer regelbundet...men nej så blev det inte. Det var i stortsätt lugnt hela dagen även om jag kände att de ömmade i rygg och ljumskar men det var ingenting mot innan.

Började smått ge upp, gått runt i lägenheten i nära 12 timmar utan att de skett ett smack. Självklart börjar de då.
Men igår kväll var de värre än innan. Dock fortfarande regelbundna, men de kom betydligt fler. och gjorde förjävligt ont. Så jag fortsatte att gå fram och tillbaka medan älsklingen tog tid. Vissa kom nära vissa med större mellanrum.
Men samma sak igen, vid 22.00 började det avta....
Ryggen och ljumskarna höll i sig men inga värkar kom. Jag var trött, tror aldrig jag känt mig så slut någonsin. Så jag bestämde mig för att försöka sova. Inte det lättaste men i natt fick jag i alla fall sova. Otroligt skönt! :-)

Så nu har jag i alla fall kommit upp, smärtan sitter kvar. Men betydligt mycket mindre än igår kväll. Så dagen lär gå ut på att fortsätta gå så mycket jag orkar. Tyvärr blir det ju förjävlia tråkigt efter ett par timmar haha :-)
Och fortsätta hoppas att han sätter igång ordentligt ♥