Förlossningsberättelsen
Hej på er! :-)
Tänkte uppdatera er lite om vad som hänt sen sist ;-) Vår älskade son har kommit till världen! ♥
Som i sista inlägget skrev jag att värkarna börjat komma smått i fredags och hoppades så otroligt att de skulle leda någonstans. Hade ju trots allt gått över tiden med tio dagar, och längtan var otrolig!
Värkarna blev i alla fall värre och intesivar ju mer dagen gick...Men trots de blev dem inte riktigt regelbundna, tiden mellan dem var för lång. Men till slut trodde vi båda att de var dax. Så hjärtat ringde efter sjutss och vi åkte in till SÖS runt 23.00 var vi där inne. Väl där inne hände de som jag inte först trodde var sant, värkarna avtog. Hade jag gått en hel jävla dag och kvidit av smärta för att de ska avta? Vid 04.00 valde jag att jag ville åka hem och invänta värkarna istället för att ligga i ett förlossningsrum. Tydligen är de jätte vanligt att värkarna avtar när man åker in första gången, speciellt för förstföderskor. När vi väl är hemma igen startar dem igen!
Typiskt att dem kom tillbaka nu tänkte jag, Så de blev inte mycket sömn, knappt någon alls.
Dagen efter Så gick jag i stort sätt hela dagen med värkar till och från, kraftigare och svagare. Fram och tillbaka hela tiden. Mot eftermiddagen blev dem värre och mer intensviare. Men jag försökte så gott jag kunde att inte tänka på de, för vad skulle jag in och göra när jag var helt säker på att jag skulle få vända igen haha :-)
Jag badade, duschade använde vetekudden och tog alvedon i omgångar. Inget hjälpte. Älsklingen min hade lite smått panik där tror jag eftersom jag vägarde åka. Jag skulle bada ännu en gång trots att värkarna kom med 3-4 mins mellanrum. Dem kom tätare och var kraftigare, men nehä då jag skulle vara hemma. Jag hade till och med fått för mig att föda hemma eftersom jag var så jävla arg på varenda barnmorska som bara lät mig åka hem. Men tillslut vart jag näst intill tvingad av hjärtat och även barnmorskorna på SÖS. Så tillslut gav jag med mig och vi åkte in! :-)
Jag var så nervös att dem där förbannade värkarna skulle avta igen, jag visste att jag aldrig skulle klara av en natt till som den förra. Vi skrevs in 22.00, strax där efter kom barnmorskan och undersköterskan och kollade och gjorde allt de vanliga. Sen sa dem att jag hade några alternativ, att bli nerdrogad för att få sova och hoppas på ännu mer värkar, eller att få ryggbedövningen, värkestimmulerande-dropp och få bli igångsatt. ÄNTLIGEN tänkte jag! Valde självklart att få bli igångsatt redan på en gång. Jag orkade verkligen inte mer.
Dem fixade och ordnade, jag led men var överlycklig över att något var på gång, och otroligt glad över att ha mitt hjärta vid mig hela tiden. Ett otroligt stöd som jag aldrig skulle klarat mig utan. Timmarna gick, och helt plötsligt känner jag inte rumpan eller mina ben, det visade sig att ryggbedövningen hamnat i en liten "ficka" och inte bedövade rätt.
Så dem fick göra om de.
Hade heller inte kunnat behålla någon mat eller vätska så fick något slags sockerdropp, så jag skulle få lite energi. Sen skulle jag försöka få i mig lite jucie, gick lika bra ner som upp så älsklingen vart halvt nerspydd haha ;-)
När de hade hunnit blivit Söndag 12.02.12 kl 10.44 var jag öppen 7cm, men redan 11.20 var jag öppen 10 och ville börja krysta. Jag fick inte riktigt än, jag var förjävla arg och hade lust att döda varenda människa i rummet. Dock var värkarna inte tillräckligt effektiva trots droppet så efter många om och men när jag var helt slut och absolut inte klarade mer fick dem kalla på läkare och sen hjälpa till med sugklocka. Tillslut kom vår ögonsten kl 13.46, jag var överlycklig. Och de bästa var att all smärta bara försvann, okej itne de bästa. Det bästa var att han äntligen var här ute med oss ♥
Det var en jobbig, ganska svår och förjävlig hel. Men gud så värt det! Finns inga ord för hur lyckliga vi är nu.
Dem närmsta dagarna ska vi bara använda till att vila upp oss, mysa, och lära känna våran krabat ♥
Precis alldeles nyfödd, bara någon minut gammal ♥
Världens bästa pappa och älskade son ♥
Hugo ♥
Våran "lilla" krabat ♥
♥ ♥ ♥
