BF+11
Hej på er!
Igår kom ju som jag sa tidigare den förjävliga "mensvärken" under natten. Den höll i sig hela dagen och sitter fortfarande i, vid 15:08 igår kom första värken. Inte så farligt tänkte jag så har de ju hållt på fram o tillbaka i över en veckas tid. Så mer tänkte jag inte på de.
Men redan ett par minuter efter kom nästa och nästa och nästa. Äntligen kanske något var på gång! När jag hållt på i 6 timmar med värkarna som var näst intill outhärdliga ringer jag SÖS men eftersom värkarna inte kom regelbundet tyckte dem att de var bättre att fortsätta hemma tills jag verkligen inte orkade mer. Redan vid elva tiden åker vi in, hela tiden har värkarna kommit med kort mellanrum. Men när vi väl är där inne på förlossningen avtar de. Jag trodde inte att de var sant!
Dom kopplade på alla deras sladdar och grejer för att mäta en kurva på hjärtslag och värkar. Lillkillen hade somnat, inte så konstigt så som han jobbat på hela dagen, men förjävligt!
Mitt blodtryck hade även blivit högt så dem beslutade sig för att ta massa prover och kolla om jag ens var öppen. Och de var jag, 2 hela cm. Inte mycket mot 10 cm men de är i alla fall en början och enligt dem har jag kommit in i själva förlossningssrbetet men de kan ta tid. Timmar eller dygn kan man inte svara på men de är i alla fall på gång! Plus att under gyn-undersökningen så kände dem på hans huvud. Så långt ner är han och de är ju något positivt :-) Nu ska han bara orka den sista biten :-)
Vid 04.00 valde jag ändå att åka hem och invänta att värkarna blir regelbundna, fick med mig morfintabletter för att kanske kunna sova. Och de har jag inte lyckats med, slumrat till mellan värkarna men inget långvarit.
Har nu idag fortfarande ont, de går inte att beskriva. Kvider av smärta och inget hjälper. Ligger just nu i ett kokhett bad, dock hjälper de bara för stunden. Fast trots all smärta så längtar jag bara efter mer, och att de äntligen ska vara dax och sätta igång på riktigt :-)
