Vardag Helg & Tankar

Hoppas de är bra med er :-) Här är de toppen! Fast har fortfarande väldigt ont och blöder mycket. Dock kommer jag ju blöda ett bra tag framöver men jag hoppas smärtan lägger sig lite i alla fall :-)

Allting har funkat jätte bra sen vi kom hem i måndags kväll. Så otroligt skönt att vi fick komma hem redan efter ett dygn. Dem ville ju självklart att vi skulle stanna ett par dygn, men jag höll på att bli galen där och de var jag inte ensam om haha ;-) Familjerummet var hemskt, ett rum med två sängar. Så nu hemma är först man kan börja vila ut och slappna av :-) Men idag blir de tillbaka till SÖS så dem kan ta blodprov och kolla hörseln på lillkillen som inte kan göras innan bebisen blivit 3 dagar gammal och det blir han ju faktiskt idag :-)

Hej på er! :-)
Tänkte uppdatera er lite om vad som hänt sen sist ;-) Vår älskade son har kommit till världen! ♥
Som i sista inlägget skrev jag att värkarna börjat komma smått i fredags och hoppades så otroligt att de skulle leda någonstans. Hade ju trots allt gått över tiden med tio dagar, och längtan var otrolig!

Värkarna blev i alla fall värre och intesivar ju mer dagen gick...Men trots de blev dem inte riktigt regelbundna, tiden mellan dem var för lång. Men till slut trodde vi båda att de var dax. Så hjärtat ringde efter sjutss och vi åkte in till SÖS runt 23.00 var vi där inne. Väl där inne hände de som jag inte först trodde var sant, värkarna avtog. Hade jag gått en hel jävla dag och kvidit av smärta för att de ska avta? Vid 04.00 valde jag att jag ville åka hem och invänta värkarna istället för att ligga i ett förlossningsrum. Tydligen är de jätte vanligt att värkarna avtar när man åker in första gången, speciellt för förstföderskor. När vi väl är hemma igen startar dem igen!
Typiskt att dem kom tillbaka nu tänkte jag, Så de blev inte mycket sömn, knappt någon alls.

Dagen efter Så gick jag i stort sätt hela dagen med värkar till och från, kraftigare och svagare. Fram och tillbaka hela tiden. Mot eftermiddagen blev dem värre och mer intensviare. Men jag försökte så gott jag kunde att inte tänka på de, för vad skulle jag in och göra när jag var helt säker på att jag skulle få vända igen haha :-)

Jag badade, duschade använde vetekudden och tog alvedon i omgångar. Inget hjälpte. Älsklingen min hade lite smått panik där tror jag eftersom jag vägarde åka. Jag skulle bada ännu en gång trots att värkarna kom med 3-4 mins mellanrum. Dem kom tätare och var kraftigare, men nehä då jag skulle vara hemma. Jag hade till och med fått för mig att föda hemma eftersom jag var så jävla arg på varenda barnmorska som bara lät mig åka hem. Men tillslut vart jag näst intill tvingad av hjärtat och även barnmorskorna på SÖS. Så tillslut gav jag med mig och vi åkte in! :-)

Jag var så nervös att dem där förbannade värkarna skulle avta igen, jag visste att jag aldrig skulle klara av en natt till som den förra. Vi skrevs in 22.00, strax där efter kom barnmorskan och undersköterskan och kollade och gjorde allt de vanliga. Sen sa dem att jag hade några alternativ, att bli nerdrogad för att få sova och hoppas på ännu mer värkar, eller att få ryggbedövningen, värkestimmulerande-dropp och få bli igångsatt. ÄNTLIGEN tänkte jag! Valde självklart att få bli igångsatt redan på en gång. Jag orkade verkligen inte mer.

Dem fixade och ordnade, jag led men var överlycklig över att något var på gång, och otroligt glad över att ha mitt hjärta vid mig hela tiden. Ett otroligt stöd som jag aldrig skulle klarat mig utan. Timmarna gick, och helt plötsligt känner jag inte rumpan eller mina ben, det visade sig att ryggbedövningen hamnat i en liten "ficka" och inte bedövade rätt.
Så dem fick göra om de.

Hade heller inte kunnat behålla någon mat eller vätska så fick något slags sockerdropp, så jag skulle få lite energi. Sen skulle jag försöka få i mig lite jucie, gick lika bra ner som upp så älsklingen vart halvt nerspydd haha ;-)

När de hade hunnit blivit Söndag 12.02.12 kl 10.44 var jag öppen 7cm, men redan 11.20 var jag öppen 10 och ville börja krysta. Jag fick inte riktigt än, jag var förjävla arg och hade lust att döda varenda människa i rummet. Dock var värkarna inte tillräckligt effektiva trots droppet så efter många om och men när jag var helt slut och absolut inte klarade mer fick dem kalla på läkare och sen hjälpa till med sugklocka. Tillslut kom vår ögonsten kl 13.46, jag var överlycklig. Och de bästa var att all smärta bara försvann, okej itne de bästa. Det bästa var att han äntligen var här ute med oss ♥

Det var en jobbig, ganska svår och förjävlig hel. Men gud så värt det! Finns inga ord för hur lyckliga vi är nu.
Dem närmsta dagarna ska vi bara använda till att vila upp oss, mysa, och lära känna våran krabat ♥


Precis alldeles nyfödd, bara någon minut gammal ♥


Världens bästa pappa och älskade son ♥


Hugo ♥


Våran "lilla" krabat ♥


♥ ♥ ♥

Hej på er!
Igår kom ju som jag sa tidigare den förjävliga "mensvärken" under natten. Den höll i sig hela dagen och sitter fortfarande i, vid 15:08 igår kom första värken. Inte så farligt tänkte jag så har de ju hållt på fram o tillbaka i över en veckas tid. Så mer tänkte jag inte på de.

Men redan ett par minuter efter kom nästa och nästa och nästa. Äntligen kanske något var på gång! När jag hållt på i 6 timmar med värkarna som var näst intill outhärdliga ringer jag SÖS men eftersom värkarna inte kom regelbundet tyckte dem att de var bättre att fortsätta hemma tills jag verkligen inte orkade mer. Redan vid elva tiden åker vi in, hela tiden har värkarna kommit med kort mellanrum. Men när vi väl är där inne på förlossningen avtar de. Jag trodde inte att de var sant!

Dom kopplade på alla deras sladdar och grejer för att mäta en kurva på hjärtslag och värkar. Lillkillen hade somnat, inte så konstigt så som han jobbat på hela dagen, men förjävligt!

Mitt blodtryck hade även blivit högt så dem beslutade sig för att ta massa prover och kolla om jag ens var öppen. Och de var jag, 2 hela cm. Inte mycket mot 10 cm men de är i alla fall en början och enligt dem har jag kommit in i själva förlossningssrbetet men de kan ta tid. Timmar eller dygn kan man inte svara på men de är i alla fall på gång! Plus att under gyn-undersökningen så kände dem på hans huvud. Så långt ner är han och de är ju något positivt :-) Nu ska han bara orka den sista biten :-)

Vid 04.00 valde jag ändå att åka hem och invänta att värkarna blir regelbundna, fick med mig morfintabletter för att kanske kunna sova. Och de har jag inte lyckats med, slumrat till mellan värkarna men inget långvarit.

Har nu idag fortfarande ont, de går inte att beskriva. Kvider av smärta och inget hjälper. Ligger just nu i ett kokhett bad, dock hjälper de bara för stunden. Fast trots all smärta så längtar jag bara efter mer, och att de äntligen ska vara dax och sätta igång på riktigt :-)

Godmorgon! :-)
Har egentligen varit vaken i ett par timmar men inte orkat mig upp fören nu :-)
Har huvudvärk och som mensvärk i både rygg och mage. Man kan ju hoppas att de närmar sig med små steg i alla fall :-) Idag är de inte så mycket som ska göras, skönt eftersom orken är nere på noll! :-)
Så ska tanka ner något bra att kolla på sen bara mysa!
Och hoppas på att huvudet i alla fall släpper lite :-)

Jag älskar dig något enormt baby,
det finns inga ord att beskriva med.
Du jag och våran lilla ögonsten, de är lycka för mig.
Idag har de gått ett och ett halvt år, och vi har redan hunnit med massor :-)
Ibland känns de som de har varit du & jag i flera år, och ibland känns de som att de vart vi igår!
Jag är fortfarande lika nykär i dig hjärtat, du betyder så enormt mycket för mig.
Föralltid ♥

Jag älskar dig!