Vardag Helg & Tankar

Jag har skrivit miljontals gånger att jag saknar min Storebror. Jag har skrivit att han lämnat oss. Men jag har aldrig skrivit varför.
De var förra året just under den här tiden, han började hänga med lite gammla polare från då han var yngre. De var sånna som alltid hållt på med droger och allt som man kan testa.
De hade min bror också gjort, men de gick några år då han itne höll på med sånt. Men han åt alltid tabletter mot vissa saker och ting, men inte för att droga de. Inte under dom åren. Men han mådde aldrig riktigt bra, de fanns vissa perioder då han var den gladaste människan jag visste. Och humorn han hade kommer ingen kunna slå. Men sen kom peroderna då de bara gick nerför. Och de var just under den här tiden förra året då han fick tillbaka sina gamla polare och då började de igen. Och bara på en vecka såg man hur mer och mer nere och förstörd han såg ut att vara. Men vi alla hade varit med om de förr. Mer eller mindre.
Mitt sista samtal till honom var för exakt ett år sen den 14.e maj
Jag minns att jag bad om pengar ( som jag ångrar idag) Men han hade inga, han darrade på rösten men lät ändå så glad. Han frågade hur allt var med Emil, och han var verkligen pratglad, men han lät så konstig så jag kände att något var fel. Hans sista ord var Jag älskar dig min käraste syster. Dagen efter ska mamam dit för att ta en fika. Men ingen öppnade dörren. Så hon gick hem och hämtade extra nycklen som hon hade fått hon gick tillbaka och öppnade och roppade på honom men inget svar kom. Hon såg att toalett dörren var låst men den gick inte att öppna på något sätt. Då kom min moster och hennes kille dit. Och sedan polisen. Där inne låg min bror, han var DÖD! Och när jag fick samtalet från min moster som sa att jag skulle komma hem på en gång kände jag på mig de värsta. Jag skrek och grät och jag låg själv på ett toalettgolv hos en kompis i skogås. Men min moster hade fortfarande inte sagt någonting om vad som hade hänt och hur. För polisen hade sagt att hon inte fick säga något fören jag var hemma, pga vad som kan hända alla tonåringar.
Men jag visste och jag fick tillslut ett ja av henne när jag sa att jag inte kommer komma hem fören jag vet de. En dag då en stor sorg kom. En stor våg. Jag visste inte att man kan sakna någon så mycket, och jag ångrar att de sista jag sa inte var Jag älskar dig också Storebror !
Men jag har lärt mig acceptera de som hänt, jag har kunnat gå vidare och vara stark. Men saknade kommer alltid finnas kvar oavsett vad.