inte mycket att göra åt men ändå...
du visste hur han var, du visste.
Och att säga en sån sak till mig som du sa att namnet skulle bli hans.
Du visste hur glad jag faktist blev, och hur fint de var och vad de betydde.
Och att sen se, att nej. Inte lätt att veta men de gjorde mig så glad, och jag tyckte de var så otroligt fint av er.
Kanske fattade jag fel, de brukar oftast vara så när man bara läser något. Men men