Inga namn och den som vet den vet <3
att be om hjälp är inte svagt.
Även fast de kanske känns så,
och jag vet precis vad du går igenom.
Nej nu ljög jag, jag vet inte exakt hur de känns.
Men jag vet nästan och jag förstår.
Jag finns där de vet du,
jag finns där om du vill prata.
Men jag kommer aldrig kunna lova att jag kan hjälpa dig.
För att bli fri och få må bra behövs inte bara en vänns ord.
Ibland behövs annan hjälp och ett annat stöd från någon som verkligen verkligen kan.
Jag vill inte att du blir ledsen och tror att jag bara säger så för att de är de som låter lättast att säga.
För så är de inte, absolut inte. Utan jag vill bara så otroligt gärna att du ska få vara lycklig, och få må bra och vara nöjd.
För Jag har kännt dig sen vintern 2006, även fast vi i början var så tysta och knappt sa någonting. Så blev vi så nära vänner, så nära så att vi båda tillslut inte orkade. Men trots de så vet jag jag vet vad du tänker och jag ser oftast när du är glad på riktigt eller inte.
Jag vill inte att du ska tro att jag säger så här för att låt dum och inte bry mig. För bry mig de gör jag verkligen. Jag vet hur de känns, och de vet du med. Även fast vi kanske inte har/hade samma problem, men nära inpå. Så förstår jag nog mer än vad du tror. Och de är inte svagt att gråta, de är inte svagt att visa att man är ledsen och kanske inte på bästa humör. För att gråta ibland och visa att man kan inte vara helt perfekt de gör en starkare.
Jag älskar dig och du vet att jag finns här, jag kanske inte kommer med världens mirakel hjälp. Men jag lyssnar i alla fall, du får prata ut med mig. Jag kommer aldrig lova att bara jag kan hjälpa dig, men jag lovar att alltid lyssna.
Och glöm aldrig de här, du är som du är, du är fin som du är. Ingen kommer någonsin bli perfekt, för de går inte. Alla har vi brister och fel. Och alla behöver vi hjälp ibland. Och vet du ? hjälpen blir aldrig till de sämre och jag tror man känner själv sen hur glad man är för att man tog steget, steget att komma ett steg längre.
Innerst inne tror jag du vet, vad jag vet. Och jag vill inte att du ska behöva leva så. De är inte farligt, jag förstår o du är rädd och känner att du inte alls behöver detta, men jag tror att du kommer komma en bra bit på vägen, om du själv vill. För de tror jag att du vill ♥