tankar
Jag är lyckligar än någonsin just nu. Trots att min bror lämmnade en stor tomhet i mitt hjärta, och ingen kommer någonsin kunna ta den platsen. Men för honom ska jag vara lycklig och visa att jag kämpar, fast det kommer finnas dagar då jag bara låter tårarna rinna. För om inte kommer allt bara samlas och bryta ut som en bomb tillslut. Och det mår man inte bättre av. Ju närmare julen kommer blir det jobbigare. Men han finns alltid med mig ovanför min axel.
Min sorg gïck bra i början, förvånadsvärt bra. Jag trodde redan första dagen att allt skulle vända sig emot mig och att allr bara skulle vara svart. Men jag borjade ta fram brev och foton jag fått under åren. Och då insåg jag hur glad vi, jag och min bror såg ut när vi var små. och breven fick mig till glädje tårar, trots att jag bara saknade att få prata med honom som vanligt när jag läste allt. Men det blev något bra, det fick mig att inse att det hjälper inte att gräva ner sig i ett stort svart hål. Utan jag bestämmde mig för att bara kämpa. För jag insåg att han vill se mig lycklig. Så som han alltid sett sin lillasyster.
Men just den här veckan, jag vet itne varför. Jag har aldrig haft sånna drömmar på nätterna om honom. Det är drömmar om att han ska vara här och umgås med oss över julen och att allt ska vara som det alltid varit. Jag förstår inte varför just drömmarna kom så sent. Eller för mig är det inte drömmar, men jag kan inte säga mardrömmar heller. För vem skulle inte önska att sin egna bror satt där på julaftonsmorgon. Men drömmarna är jobbiga och domfår mig att vakna hela tiden. Jag har för länge länge accepterat att han gick bort och jag vet att han fick det bättre nu än vad han hade hära, med alla problem. Trots att han aldrg visade det, inte för sin familj. Men vi alla visste i alla fall.
och jag vet att sorgen alltid kommer att finnas här, men tillslut tror jag själv att sorgen kommer bli till saknaden. En stor saknad. Men man lär sig att leva med den. och jag antar att dom flesta stora helgerna, då som jul och så kommer att bli jobbiga, eftersom han var en stor del av det för mig. Men jag kommer alltid minnas den tiden då han mådde bra då jag såg och hörde honom skratta på riktigt och inte bara göra sig till för att vi andra skulle vara glada. Minnen jag har sen både han och jag var små kommer alltid finnas i mitt hjärta, för då fanns det inget som hette problem. Men jag kommer föralltid vara hans lillasyster och älska honom för den han var, trots missbruk och fel han gjorde. För han är min, min perfekta storebror i mina ögon.
Hur som helst nu har jag fått skriva av mig lite jag kännde att jag behövde det. Jag orkade inte prata med någon jag ville bara skriva en stund, och jag valde att göra det här.
Men nu ska jag lägga mig breve mitt hjärta och mysa och kolla på film. Jag skriver mer om morgondagen när jag har tid.
Godnatt och sovgott :)
Min sorg gïck bra i början, förvånadsvärt bra. Jag trodde redan första dagen att allt skulle vända sig emot mig och att allr bara skulle vara svart. Men jag borjade ta fram brev och foton jag fått under åren. Och då insåg jag hur glad vi, jag och min bror såg ut när vi var små. och breven fick mig till glädje tårar, trots att jag bara saknade att få prata med honom som vanligt när jag läste allt. Men det blev något bra, det fick mig att inse att det hjälper inte att gräva ner sig i ett stort svart hål. Utan jag bestämmde mig för att bara kämpa. För jag insåg att han vill se mig lycklig. Så som han alltid sett sin lillasyster.
Men just den här veckan, jag vet itne varför. Jag har aldrig haft sånna drömmar på nätterna om honom. Det är drömmar om att han ska vara här och umgås med oss över julen och att allt ska vara som det alltid varit. Jag förstår inte varför just drömmarna kom så sent. Eller för mig är det inte drömmar, men jag kan inte säga mardrömmar heller. För vem skulle inte önska att sin egna bror satt där på julaftonsmorgon. Men drömmarna är jobbiga och domfår mig att vakna hela tiden. Jag har för länge länge accepterat att han gick bort och jag vet att han fick det bättre nu än vad han hade hära, med alla problem. Trots att han aldrg visade det, inte för sin familj. Men vi alla visste i alla fall.
och jag vet att sorgen alltid kommer att finnas här, men tillslut tror jag själv att sorgen kommer bli till saknaden. En stor saknad. Men man lär sig att leva med den. och jag antar att dom flesta stora helgerna, då som jul och så kommer att bli jobbiga, eftersom han var en stor del av det för mig. Men jag kommer alltid minnas den tiden då han mådde bra då jag såg och hörde honom skratta på riktigt och inte bara göra sig till för att vi andra skulle vara glada. Minnen jag har sen både han och jag var små kommer alltid finnas i mitt hjärta, för då fanns det inget som hette problem. Men jag kommer föralltid vara hans lillasyster och älska honom för den han var, trots missbruk och fel han gjorde. För han är min, min perfekta storebror i mina ögon.
Hur som helst nu har jag fått skriva av mig lite jag kännde att jag behövde det. Jag orkade inte prata med någon jag ville bara skriva en stund, och jag valde att göra det här.
Men nu ska jag lägga mig breve mitt hjärta och mysa och kolla på film. Jag skriver mer om morgondagen när jag har tid.
Godnatt och sovgott :)
Kommentarer
