trött på det här
Kommer vi aldrig mer kunna göra sånt som vi brukar ? Kommer det alltid vara ett problem ?
Förstår hon inte att Stefans (min bror hennes son ) sista önskan var att hon skulle vara lycklig. Han vill inte se henne så här. Hon isolerar sig, och jag mår skit just nu. Jag kämpar på. Varför kan hon inte bara försöka träffa andra ? Och våga vara den hon var. Måste hon isolera sig i ett svart tungt moln ? Kan hon inte bara vara lycklig för hans skull. Det har gått 7 månader på måndag. Hur ska resten av livet se ut. Det kommer bli en tom jul, men honkan väl i alla fall försöka ?